5 FRÅGOR & SVAR:
> Född Fredagen den trettonde 1973 - så jag är inte vidskeplig! ;-)
> Civilstånd Sambo med Lars och katten Sesam
> Arbetar Som bryggerioperatör
> Kör Förutom häst, Hyundai Elantra
> Motto Var mot andra som du vill att andra ska vara mot dej 


Bland shetland på Shetland


Jag har alltid gillat djur. Men att den stora passionen skulle bli just hästar, stod inte klart förrän jag började på ridskola som tioåring. Det var något med hästarna som fångade mej. Kanske deras fria väsen i kombination med den otroliga vänlighet de besitter som till och med låter en blyg och tystlåten tioåring att hantera dem? Jag blev fast, hästbiten utan bokstavlig mening, och har mycket svårt att tänka mej ett liv utan hästar i någon form.

I november 1987 hämtades Zorro som sällskap till min systers häst och det föll på min lott att sköta om honom. Till en början var jag lite skeptisk - vad skulle jag göra med en så liten häst? Men det dröjde inte länge förrän jag var shetlandsfrälst...

Sommaren 1990 blev jag fodervärd på Aramis, en  halvblodsvalack och före detta ridskolehäst som jag hade äran att få ha i tolv år. Och det var så Stall Gränje tog sin början.

< Zorro, jag och Aramis - någon gång på 90-talet  
 

Intresset för raser och avel väcktes nog i samma stund som de första stamtavlorna presenterades för mej och mycket tid och energi lades på att leta fler led på alla hästar jag träffade på och inkluderade även jakten på bilder och foton på föräldrar, syskon och andra släktingar - lite mer "hardcore"-detektivarbete då, innan internet. ;-)

Från början var jag halvblodsfantast, men det kom så småningom att svänga över mer och mer till shetlandsponnyn och till slut köpte jag ett sto, Minimax Kim, och kunde med det starta min mycket blygsamma uppfödning. Fyra föl har det blivit så här långt och alla finns fortfarande kvar här. Just därför blir det inte så mycket mer avel, men intresset finns kvar även om det nu handlar mer om teorier än praktik.

Jag använder mina ponnyer till snart sagt allt, förutom att rida: Jag tömkör mycket, vill utveckla mej i körning - både i enbet och så småningom i par - har precis upptäckt long reining som nog är det närmaste ridning man kan komma utan att sitta upp och nu senast har jag fått för mej att det skulle vara roligt att testa någon ponny på travet. Har provat agility och lite trickträning, men just det är inte riktigt min grej - kanske är jag lite för mycket av en "dressyrtant" för att uppskatta det..?

Men framförallt så har jag mina ponnyer för mitt eget höga nöjes skull; de ger mej så mycket glädje, höjer livskvaliteten och har tränat mej i mindfulness, långt innan ordet blev modernt.

Jag uppskattar mest det dagliga hästlivet och är inte mycket till tävlingsmänniska, men har ändå gjort några starter på klubbnivå. Jag är dock mer intresserad av min och ponnyernas utveckling än själva tävlingsmomentet - vilket kanske iofs bara är en bortförklaring på grund av mina dåliga tävlingsnerver..? Ibland tänker jag att lusten att tävla kanske kommer ju duktigare man blir på det man gör - men helt säker är jag inte på det. ;-)


En rätt vanlig syn; när jag inte hinner med så mycket annat får det bli en promenad, ofta med en ponny i var hand